Halland är djurtätt och gödsellukt får invånarna vänja sig vid. Detsamma gäller i stora delar av Västra Götalands län. Kanske är det därför som de båda länens myndigheter har större förståelse än andra för att lantbruk måste få lukta till och från. En klok kommentar kommer från länsmiljöingenjören Stig Karlsson i Västra Götaland, i reportaget på nästa uppslag. Han förklarar att man på länsstyrelsen är glad att det finns lantbrukare som vill satsa, då ska man inte krångla till det för dem i onödan. Mera sådant vill vi höra från myndighetsrepresentanter!
Korkat är däremot uttalandet från länsjuristen i Örebro:
– Kringboende ska inte behöva drabbas av en massa lukter, säger han.
Jaså? Är det alltså myndigheternas uppgift att skydda människor från naturliga lukter, som knappast kan skada någon? Det är dessutom odörer som snabbt förflyktigas. Men självklart måste lantbrukare visa hänsyn till grannarna. En helgkväll då grannar bjudit hem vänner till en grillkväll i trädgården är det knappast bra för grannsämjan att köra ut gödsel på åkrarna intill. Vettiga bönder talar med sina grannar, utan myndigheternas inblandning. Men blir det konflikter borde myndigheterna i stället hjälpa till för att underlätta för lantbrukaren att bedriva sin verksamhet. Så är tyvärr inte alltid fallet.
Att myndigheter har allt mindre förståelse för lantbrukets förutsättningar är ett problem. Illa är det också att bedömningar skiljer mellan länen. Det borde inte vara viktigt att befinna sig på rätt sida om en länsgräns för att kunna bedriva lantbruket effektivt. Villkoren bör vara så likvärdiga som möjligt.
Själv tycker jag att man ska glädjas åt både gödsellukt och traktormuller. Det är ett tecken på att det finns aktiva lantbruk med djur i trakten. Det betyder att bygden lever, att landskapet hålls öppet och att buskslyet hålls på avstånd ännu en tid. Det är bra att det luktar lantbruk.