Det finns ett ansvar om att inte smutskasta branschkollegor genom att romantisera småskalighet. I själva verket skiljer sig inte storskaligt lantbruk från det småskaliga, det fungerar på det stora hela precis likadant. Det vill säga bra, skriver Ida Frankenberg.
Det här är en personlig krönika. Skribenten svarar själv för sina åsikter och slutsatser.
Stötta din lokala bonde, handla på rekoring eller i gårdsbutik, gynna småskaligt lantbruk. Budskapen flödar att det är mer miljövänligt, bondevänligt och djuretiskt rätt att köpa från en lantbrukare medmindre produktion än från en med en större. Jag förstår bondeaspekten då många lantbrukare kan sätta högre, och mer rättvisa, priser när de säljer direkt till konsument. Även när det kommer till att öka förståelsen för lantbruket kan detta ha en positiv inverkan. Men hur är det när det kommer till miljön och djurvälfärden? Ska svenska lantbrukare verkligen skylta med att den miljövänliga produkten är den som köps direkt från en person istället för likvärdig produktion men där produkten säljs i en vanlig mataffär?
Svensk livsmedelsproduktion gynnas inte av att stoltsera med att djuren har det bättre om de lever på gårdar som är småskaliga. Det är att smutskasta branschkollegor och det svenska djurvälfärdsarbetet men framförallt är det att missleda konsumenter. Konsumenter som kan klappa sig på axeln för att de besökt en gårdsbutik och handlat några få produkter. Det ger en känsla av att kunna köpa sig fri från att behöva ta ansvar över den vardagliga konsumtionen bara för att fåtal exklusiva produkter inhandlats i en gårdsbutik under semestern.
I ett samhälle där så pass få har en koppling till lantbruk och livsmedels ursprung behöver småskalig och storskalig produktion arbeta tillsammans för att visa att de är likvärdiga. Det småskaliga kan inte stoltsera med att vara bra bara för att det ger en inblick i verksamheten. Gemene man man kan inte avgöra om produktionen är etisk och hållbar när gemene man inte förstår sig på lantbruk. Genom att handla direkt av producent, eller kanske se lantbrukaren dela med sig av bilder från sin produktion på sociala medier, kan konsumenten klappa sig på axeln ännu en gång, de vet att produktionen går rätt till. Men så fungerar ju inte annan verksamhet där vi har full tillit till att de som driver den hanterar allt rätt. Ska vi kräva att se över axeln på alla kirurger för att säkerställa att de opererar korrekt?
Det storskaligt producerade i den vanliga mataffären är inte dåligt bara för att verksamheten inte visas upp på sociala medier eller för att en viss gård inte har en egen gårdsbutik. Här anser jag att det finns ett ansvar för att inte smutskasta branschkollegor genom att romantisera småskalighet. Börja istället att romantisera hela det svenska lantbruket. I själva verket skiljer sig inte storskaligt lantbruk från det småskaliga, det fungerar på det stora hela precis likadant. Det vill säga bra.
Ida Frankenberg
Blivande husdjursagronom
