Bönder utan mark

Den smårostiga plåtladan i Sutton Mandeville i södra England är fullsatt. På de utlagda halmbalarna sitter ett 60-tal ungdomar som antingen redan är fårbönder eller vill bli det. De lyssnar på de brittiska lammproducenterna i National sheep association, NSA, som vill locka nya begåvningar till fåryrket. Kruxet, precis som i Sverige, är att den som inte äger mark har ett svårt hinder på vägen.

– Men vill du bli bonde är lammproduktion en möjlig biljett till drömyrket, lyder budskapet.

Marie Prebble är dotter till arrendebönder i sydöstra England. För henne är det omöjligt att köpa mark, men genom arrendeavtal och en tydlig strategi är hon på väg att förverkliga sin dröm. Här lyfts hon fram som ett exempel på att unga bönder faktiskt har bra möjligheter.

– Fördelen med lammproduktion är att instegskostnaderna är låga, möjligheterna att vara flexibel är stora och du kan göra allt själv, säger hon.

Tricket är att hitta markägare som är villiga att låna ut mark till betande djur medan de själva tar hand om EU-stöd och miljöersättningar.

– Många växtodlare har behov av betande djur. Tala med dem, skaffa ett arrendeavtal och gör en bra affärsplan, råder hon.

För att klara jobbet som "shepherd", fårbonde, krävs kunskap och disciplin, men inte så mycket kapital, menar Marie Prebble. Hon uppmanar yngre att ta jobb hos duktiga lantbrukare för att lära sig jobbet, läsa på och vara frågvisa.

– Det svåra är det affärsmässiga, att tjäna pengar. Jag säljer mina djur på marknaden och har järnkoll på kostnaderna. I botten har jag en femårsplan, säger hon. Om fem år ska hon ha dubblerat antalet tackor, från dagens drygt 200 till 500.

NSA hoppas att Marie Prebble och andra "lamm-ambassadörer"ska locka nya talanger in i yrket. Målet är att stärka den viktiga brittiska lammproduktionen.

– Framtiden är ljus. Lammkött är en premiumprodukt, kopplingen till miljön är tydlig och brittiska konsumenter förväntar sig att landskapet ska betas, säger Phil Stocker, VD för NSA.

Fårbonden Tim White är ett exempel på en som lyckats. Utan tidigare koppling till lantbruket har han byggt upp en omfattande produktion av avelstackor med rasen Exlana. Hans 900 får betar ett vidsträckt område i Wiltshire. Men han äger inte en enda hektar mark.

– Jag har inte råd, annars skulle jag ha haft mjölkkor. Fårskötsel blev en bra kompromiss. Exlanafår behöver inte klippas – det ger mindre jobb och i dag har jag bra lönsamhet.