Bönder får ersättning – forskare söker bidrag

Det är med bestörtning och förundran jag läser Eva Rabinowics debattartikel i Svenska Dagbladet med anledning av rapporten ”Bonde söker bidrag”. Bestörtning för den nedvärderande tonen mot Sveriges bönder där hon istället för EU-stöd föreslår att vi ska ges socialbidrag.

Utredningen som hon står ansvarig för saknar objektivitet, med slutsatser tolkade ur en kritisk ståndpunkt där argumenten radats för att minska eller avveckla EU-stöden. Till detta saknas en helhetssyn och värdering av vilka konsekvenser det kommer att få för jordbruket och därmed samhället om EU-stöden minskar eller försvinner. Professor Rabinowicz rapport och dess slutsatser kan inte definieras som en oberoende granskning utan är rakt av ett politiskt utspel. Till gagn för vem?

Jag blir förundrad över hur en professor i Jordbruksekonomi vid Sveriges Lantbruksuniversitet, SLU, inte förstår vilken avgörande betydelse EU-ersättningarna har för det samlade svenska jordbruket. Vi söker inte bidrag, vi erhåller inkomstersättningar för merkostnader bland annat beroende på extensiv odling till gagn för biologisk mångfald och för att hålla landskapet öppet. Utan stödet på 5 miljarder per år visar det samlade svenska jordbruket röda siffror.

Eva Rabinowicz utredning leder mig till ytterligare frågor. I inledningen av debattartikeln skriver hon: ”När det sjuåriga programmet löper ut mot slutet av året kommer det att ha kostat 36 miljarder kronor. Hälften från EU och resten från de svenska skattebetalarna. Det är en ansenlig summa och det är tveksamt om samhällsnyttan motsvarar kostnaden”. En summa utan att den är satt i relation till något är svår att relatera till. Om vi slår summan per år är kostnaden för de svenska skattebetalarna cirka 2,6 miljarder/år. Det kan sättas i relation till SLU, Eva Rabinowicz arbetsgivare, som 2012 fick 3,2 miljarder i samlade anslag, till största delen från svenska skattebetalare. Till detta storsatsar SLU och bygger ett helt nytt campus för 1,4 miljarder.

Frågorna jag ställer till SLU:s rektor, Lisa Sennerby Forsse och allmänheten är: Varför storsatsar staten på SLU när den svenska lantbruksnäringen stadigt minskar? Kan detta ses som ett tecken på framtidstro från universitetet och en signal från staten att man vill satsa på svenskt lantbruk? För vem finns SLU och vem behöver SLUs utbildningar och forskning? Vilket existensberättigande har SLU om vi inte har ett livskraftigt svenskt lantbruk?

SLUs roll är enligt mitt sätt att se det, att bidra med forskning, utbildning och innovationer som effektiviserar och förbättrar min produktion av livsmedel i förlängningen till nytta för Sverige och EU:s skattebetalare. För detta anslår staten pengar.

För mig verkar det som Eva Rabinowicz missuppfattat våra olika roller och varför EU-stöden finns när hon i utredningen gör följande konstaterande: ”EU-bidragen leder inte till några innovationer, pengarna går nästan uteslutande till bönder . En ökad livsmedelproduktion leder till en ökande miljöbelastning”. Eva, detta är helt i sin ordning, vi bönder producerar livsmedel, inte innovationer! Ja, människans behov av mat och livsmedelsproduktion ger avtryck i miljön. För detta finns EU-stöden!

Professor Rabinowicz avslutar sin rapport med att det behöver anslås mer pengar till forskning om EU-stöden, en mer passande titel på rapporten borde vara ”Forskare söker bidrag”.

Avslutningsvis vill jag bjuda in dig Eva, till min gård för att du ska få träffa en svensk bonde.

undefined