"Bolagisering hjälper inte landsbygden"
En sak kan man vara alldeles säker på. De skogsfastigheter som köps av stora bolag kommer inte ut på marknaden igen som familjeskogsbruk. Det skriver Pär Fornling i veckans ledare.
Det här är en ledarartikel skriven av Land Lantbruks ledarskribenter. Land Lantbruk är LRFs medlemstidning och partipolitiskt obunden.
I över 100 år har vi på goda grunder haft begränsningar för aktiebolag att köpa skogsmark. Regelbundet har bolagsförbudet ifrågasatts. Och nu är det dags igen. Effekterna av jordförvärvslagen utreds och debatten skruvas upp.
Då är det bra att ha historien med sig. I början av 1900-talet infördes begränsningar mot de markhungriga skogsföretagen i norr. I mitten av förra seklet fanns en insikt om att skogen är viktig för hela landet. En allians mellan skogsbolagen, krafter inom den socialdemokratiska regeringen och Träindustriarbetarförbundet drev tesen att skogen var så betydelsefull att det inte borde få förvaltas av bönderna (som råkade äga den). Bäst för landet var om den växande skogsindustrin försäkrades råvara genom att bolagen ägde skogarna.
I det klimatet bildades föreningarnas skogsbruksområden, som en motkraft och ett bevis på att bönderna visst kan sköta skogarna.
Nu klagar stora skogsägare (däribland Bob Persson med över 100 000 hektar) över att reglerna i jordförvärvslagen är föråldrade (Land Skogsbruk nr 25/2017). Det är en bekräftelse på att lagen trots allt fungerar. Han är också ett påtagligt bevis på att den som vill kan köpa bolagsmark redan i dag.
En sak kan man vara alldeles säker på. De skogsfastigheter som köps av stora bolag kommer inte ut på marknaden igen som familjeskogsbruk. Möjligen köps de av en pensionsstiftelse eller något annat företag. Takten i förändringen kan diskuteras, men inriktningen är klar. De stora skogsägarna blir allt större om de sista resterna av jordförvärvslagen tas bort.
För landets virkesförsörjning behöver det inte vara en nackdel, men landsbygden förlorar på att allt färre äger allt mer. Att helt försörja sig på 50-100 hektar skog går sällan, men skogen är motorn på gården som gör att det är något mer än en sommarstuga. Bolagen drivs ofta av entreprenörer som tillför verksamhet på landet, men det är svårt att se hur 10 000 hektar med en enda ägare betyder mer för landsbygden än 200 skogsägare med 50 hektar vardera.
Argumentet om bolagisering för generationsskifte kan paradoxalt nog, på marginalen, leda till motsatt utveckling. Att fördela gården genom att dela ut aktier är enkelt. Så enkelt att en gård på 50 hektar efter någon generation kanske har 25 delägare. Det borgar inte för rationellt skogsbruk, snarare polsk riksdag.
Oavsett vilket blir virkesförsörjningen knappast ett problem. För landsbygden finns däremot mer att önska. Det blir knappast bättre av att resurserna hamnar i några få händer.