De största bryderierna har jag därför över biokrediternas påverkan på ägarstrukturen. Att det är konkurrens om marken, och att det är svårt för boende i bygden att hänga med i budgivningen, är inget nytt under solen, skriver Susanne Öberg.
Det här är en ledarartikel skriven av Land Lantbruks ledarskribenter. Land Lantbruk är LRFs medlemstidning och partipolitiskt obunden.
Det tål att fundera både ett, två och några till varv över det här med biokrediter tycker jag. I alla fall om man är skogsägare och familjeskogsbrukare.
Nog finns det flera poänger i att sätta ett pris på kolbindning, biologisk mångfald och ekosystemtjänster. Men jag hade hellre sett den betalningen reglerades på marknaden och inte i ett bidragssystem. Är det något som svenska jord- och skogsbrukare har tillräckligt av så är det stöd och invecklade regelverk som kommer på köpet.
Samtidigt kanske biokrediter skulle kunna borsta av den air av miljöbuseri som omgärdat den skogliga diskursen de senaste årtiondena. Dessutom skulle skogsägaren faktiskt få vara den som tog initiativet, avsättningarna sker av fri vilja och pengar betalas ut. Inte som nu att mark tas i anspråk på obestämd tid på oklara premisser – på initiativ av antingen staten eller ja, precis vem som helst egentligen.
Frågan är bara vilket skogsbruk som kan komma i fråga för biokrediter. Och hur vi fortsatt ser på den mark som avsätts utanför det systemet – fjällnära skog, biotopskydd, frivilliga avsättningar, nyckelbiotoper, Natura2000 – får de samma status, finns det pengar över och blir det någon ordning på lagstiftningen eller åtminstone på tillämpningen?
Och vilken skogsägare kan vara aktuell förresten – den genomsnittliga ägaren med sina 50 hektar, inte sällan i upphackade långsmala skiften? Nej, jag tror faktiskt det blir svårt.
De största bryderierna har jag därför över biokrediternas påverkan på ägarstrukturen. Att det är konkurrens om marken och svårt för boende i bygden att hänga med i budgivningen är inget nytt under solen. Den som äger mycket skog köper gärna mer skog. Dessutom står skog högt upp på inköpslistan hos de som gjort sig mycket pengar på annat.
En allt viktigare spelare på skogsmarknaden är också investmentbolag. De blir allt fler och äger inte bara allt mer skog utan också allt större fastigheter. Att tjäna pengar på skog är gott nog i sig. För dem är affärsidéen i själva verket att komma över de statliga biokrediterna.
Intressena ljuger inte heter det. Så även i detta. I de forum där biokrediter diskuteras finns det gott om entusiaster från just skogliga investmentbolag. Saknas gör den med 50 hektar och hens företrädare. Det riskerar i sin tur att de system kring biokrediter som utformas kommer passa än bättre för alla utom familjeskogsbruket.
_6ecfee44ff.jpg)