Biodrivmedel är inte problemet – de är en del av lösningen. Att underminera dem är ett strategiskt misstag med långsiktiga konsekvenser för Europas klimatmål, industriella resiliens och globala konkurrenskraft. Det skriver flera företrädare för bioenergibranschen.
Det här är en debattartikel. Skribenten svarar själv för sina åsikter och slutsatser.
Inom EU konsumeras omkring en miljard liter fossila bränslen varje dag. Sedan 1990 har transportsektorns utsläpp inom EU ökat med cirka 30 procent – det är den verkliga utmaningen.
För att nå klimatmålen kommer vi behöva öka takten på elektrifieringen av fordonsflottan. Men flytande bränslen kommer vara den dominerande energikällan för både marktransporter samt för flyg och sjöfart länge än. Om vi menar allvar med att minska transportsektorns klimatpåverkan måste vi alltså även ersätta fossila bränslen med biodrivmedel. Förutom att minska utsläppen stärker de dessutom tillväxten, energisäkerheten och minskar importberoendet.
Därför är det minst sagt förvånande att miljöorganisationen Transport & Environment (T&E) inför COP30 har valt att kampanja mot biodrivmedel baserat på sin rapport “CrOP30: Why burning food for land-hungry biofuels is fuelling the climate crisis.” Man attackerar biodrivmedel så aggressivt att man nästan kan undra om organisationen råkat ut för en hostile takeover (fientligt övertagande på svenska).
T&E hävdar att biodrivmedel idag ur ett globalt perspektiv släpper ut cirka 16 procent mer växthusgaser än de fossila bränslen de ersätter. Anledningen, menar de, är att produktionen skulle kräva omkring 20 miljoner hektar ny åkermark.
De påstår vidare att den mark som i dag används för biodrivmedelsproduktion istället skulle kunna föda 1,3 miljarder människor, jämfört med FN:s livsmedels- och jordbruksorganisation FAO:s uppskattning att cirka 800 miljoner människor led av undernäring år 2022.
Men en närmare granskning av FAO:s data visar en annan bild. Varje år används 1,4 miljarder hektar åkermark – 23 gånger Frankrikes yta – till att producera mat som aldrig äts upp. Det verkliga hindret för en hållbar energiomställning är alltså inte biobränslen, utan matsvinn. Dessutom ligger ytterligare 162 miljoner hektar jordbruksmark globalt i träda och skulle kunna utnyttjas mer effektivt.
Med T&E:s egen logik skulle det krävas ungefär 800 miljoner hektar för att ersätta hela transportsektorns nuvarande bränslebehov med första generationens biobränslen.
Ändå används idag endast cirka 0,5 procent av världens jordbruksmark för grödor som blir biodrivmedel – och eftersom endast omkring 40 procent av bioraffinaderiernas produkter faktiskt blir bränsle, är den verkliga andelen mark som används till energigrödor närmare 0,3 procent av den globala jordbruksmarken.
T&E vänder sig även mot vattenåtgången för produktion av biodrivmedel. Men vattentillförseln till jordbruksmark sker primärt av den nederbörd som faller över den, oavsett vad som odlas. Det vattnet ”förbrukas” inte – det förblir en del av vattnets naturliga kretslopp.
Biodrivmedel är bland de mest reglerade energislagen i världen. Förnybartdirektivet (RED), som styr deras användning inom EU, ställer strikta hållbarhetskrav som enligt lag måste verifieras av oberoende tredje part. Dessa regler har utvecklats av många experter och noggrant granskats av EU-kommissionen, medlemsstater och Europaparlamentet.
Sådan lagstiftning säkerställer att biodrivmedel som produceras och används inom EU uppfyller de högsta standarderna – vilket skyddar både biologisk mångfald och kolförråd, samtidigt som den främjar cirkulär resursanvändning. Andra generationens biobränslen från rest- och avfallsmaterial expanderar dessutom snabbt och erbjuder ännu större klimatnytta med minimal markanvändning.
Europas bioekonomi står vid ett vägskäl. EU har den teknik, de råvaror, det kapital och den infrastruktur som krävs för att bli världsledande inom hållbara biobaserade lösningar. Men det kommer bara att ske om beslutsfattarna väljer en strategi som stödjer befintliga investeringar, stimulerar efterfrågan och säkerställer rättvis konkurrens. Det tvivelaktiga innehållet i T&E:s rapport riskerar att hindra utvecklingen av hållbara alternativ och kommer därmed att fördjupa Sveriges och EU:s enorma beroende av importerad fossil energi.
T&E kritik mot biodrivmedel är en gåta. Biodrivmedel är inte problemet – de är en del av lösningen. Att underminera dem är ett strategiskt misstag med långsiktiga konsekvenser för Europas klimatmål, industriella resiliens och globala konkurrenskraft.
Charlotte Elander,
VD, Energifabriken
Mattias Goldmann,
VD, ansvarig fordon-, bränsle & beteendefrågor, 2030 Sekretariatet
Alarik Sandrup,
Näringspolitisk chef, Lantmännen
David Hild,
VD, Fly Green Fund
Anna Törner,
VD, Svensk Bioenergi
