Kampanjen slår hårt mot det man kallar kemikaliejordbruket. Så här besvarar man frågan om det inte är bättre att välja svenskt framför ekologiskt: "Svenskt är bra men det är viktigare att välja mycket eko och mycket vego om du vill göra en insats för miljön. Matens transport till butikerna är inte det som påverkar miljön mest", skriver föreningen på sin webbplats.
Samtidigt cirkulerar en rapport om konsekvenserna av en omställning till 100 procent ekologiskt bland LRFs förtroendevalda. Ska vi nå målet måste ytterligare 1,4 miljoner hektar åker odlas upp, om vi ska bibehålla produktionsvolymerna. Det skulle innebära att vi odlade mer mark än någonsin tidigare. För att klara behovet av växtnäring skulle vi också behöva mångfaldiga antalet djur, eftersom avloppsslam inte tillåts i ekologisk odling. För att ersätta kvävet i mineralgödseln behövs minst 1,3 miljoner kor, att jämföra med dagens cirka 500 000 kor.
Det är lätt att räkna ut att det skulle innebära en belastning på vattendragen i form av mer näringsläckage. Men med Naturskyddsföreningens svepande formuleringar låter det så här: "Tänk om kemikaliejordbruket skulle stå för kostnaderna för vattenrening, utarmning av biologisk mångfald, hälsoskador, övergödning... Då skulle vi få veta vad maten egentligen kostar – den är svindyr."
Det mest sorgliga med kampanjen är att den spär på motsättningar mellan ekologiska och konventionella lantbrukare. Ingen har något att vinna på detta.
Att man avstår kemiska bekämpningsmedel är det ekologiska lantbrukets största fördel. Skickliga eko-odlare förtjänar mycket respekt. Men även det konventionella lantbruket har beundransvärda bönder som brukar jorden med stor hänsyn till miljön. Bilden av lantbruket får inte vara så svartvit som Naturskyddsföreningen målar upp den. Alla behöver hjälpas åt att nyansera bilden, och ekologiska såväl som konventionella bönder borde sluta kritisera varandra.