Beslut om reservat kräver hög moral
I Land Lantbruk nummer 30-31 läser jag ett inlägg från Matz Hjert där han beskriver sina känslor kring att bli berövad fri tillgång till sin egendom. Egentligen all tillgång.
Det självklart att han blir frustrerad och känner sig kränkt av statens agerande. I förlängningen kan man misstänka att om staten vill utnyttja min mark för sina outgrundliga syften är även min villaträdgård i farozonen, vilket gör att jag känner mig manad att uttrycka min sympati för Matz i hans situation.
Det mest beklämmande i statens agerande är att hobbyorganisationer som naturskydds- och ornitologiska föreningar utnyttjas som remissinstanser. Som Matz påpekar, önskar de som sänt ut remissen få ett jakande svar från så många instanser som möjligt. Detta för att ha rejält på fötterna och kunna hänvisa till så många positiva remissvar som möjligt, vilket i sin tur ger myndigheten ett försvar för att på ett tryggt sätt i praktiken kunna beslagta privat egendom.
Ett steg i rätt riktning för att förebygga övervåld mot innehavare av egendom, som att kraftigt inskränka nyttjanderätten, vore att de för aktiviteterna ansvariga tänkte efter hur det skulle kännas att utsättas för samma behandling som de utsätter egendomsinnehavaren för. En stunds eftertanke skulle inte skada. Att beslutsfattarna kryper bakom diverse lagar och förordningar minskar inte deras moraliska ansvar.
undefined