Beskatta bränslen smartare
Det borde vara dyrare att köra bil där kollektivtrafiken är bra och bilismens skador är stora. I dag subventionerar landsvägsbilisterna via bränsleskatterna tätortsbilismen, skriver Per Emgardsson i veckans teknikkrönika.
Det här är en personlig krönika. Skribenten svarar själv för sina åsikter och slutsatser.
Staten vill ha skatt på bränsle som ju inte rymmer utomlands, och EU vill beskatta per mil, inte per år. Men Sveriges glesbygd värjer sig mot avståndsskatt. Klart att krav på sänkt bränsleskatt dyker upp. Men är det landsbygdssmart?
Glesbygdlänens bilar kör i snitt 100 mil mindre per år än storstadslänens. Bilen släpper ut lika mycket koldioxid oavsett var den rullar.
Mer biobränslen gynnar landsbygden, de odlas ju där. Skadorna trafiken orsakar på grund av buller, avgaser, koldioxid, vägslitage och olyckor värderas dessutom vara fem gånger större kring stora städer än på landet, 7 kronor/mil och i innerstaden mycket, mycket mer. På landsväg kostar de 2,50 kr/mil.
Bensinbilar på landsväg betalar därför 2,20 kr/mil mer i skatt än deras skador kostar. En mil nära staden beskattas däremot 1,30 kronor per mil för lite, och i innerstaden är rabatten minst det dubbla. Detta trots bra kollektivtrafik.
Bränsleskatten är lika för alla, den ska få oss att välja bort bilen där det går. Generella bränsleskattesänkningar gynnar därför all bilkörning, oavsett behovet av bil.
Det finns tankar på att öka värdet av CO2-utsläpp från 1,18 till 5, 6 eller 7 kr/kg CO2. Det vore ett slag i veka livet på landsbygden. Bränsleskatten borde därför avgöras av kollektivtrafikens kvalitet och av de skador en bilmil vållar. En rakt av sänkt bränsleskatt gynnar mest den tätortsbilism som landsbygdsbilisterna redan subventionerar.
För framtiden är det viktigt för landsbygden att nivån på bränslebeskattningen anpassas till platsens behov av bil samt bilkörningens skadeverkningar
Källa: www.trafa.se Rapport 2019:4