Regeringen har tillsatt ett råd för hållbart svenskt skogsbruk. Men varför tillsätter inte regeringen ett råd med representanter för oss 300 000 enskilda skogsägare? Det skriver Sverker Liden, jägmästare och skogsägare.
Det här är en debattartikel. Skribenten svarar själv för sina åsikter och slutsatser.
Regeringen har tillsatt ett råd för hållbart svenskt skogsbruk. Rådet består av representanter för virkesköparna, forskare, jordägareförbundet och WWF. Men varför tillsätter inte regeringen ett råd med representanter för oss 300 000 enskilda skogsägare? Det är ju vi som äger 50 procent av skogen och 60 procent av produktionen och berörs av omläggningen av politiken när rådgivning och frivilliga åtaganden skall bytas mot strikt myndighetsutövning och domstolar. Prata direkt med oss som producerar!
Med omläggningen kommer krav på mycket klarare lagstiftning så att myndigheter och domstolar vet vad de har att rätta sig efter. Vidare måste regeringen och riksdagen klargöra och fatta beslut om i vilka fall skogsägaren har rätt till ersättning annars kommer vår egendom och brukningsrätt att konfiskeras eftersom vänsterpartierna vägrar stärka äganderätten.
Ett annat område är omläggningen av byråkratin. Vi kan inte ha två system, både myndigheter och certifieringsbyråkrati. Framför allt kan vi inte börja blanda ihop systemen och öppna en ny juridisk gråzon med oklara rättsregler och ansvarsförhållanden. Idén att dra in myndigheterna i det privata certifieringssystemet måste förkastas av regeringen. Strikt myndighetsutövning, med stärkt makt åt myndigheterna, kräver klara regler och ansvarsförhållanden. 1994 avskaffades Skogsstyrelsens uppdragsverksamhet eftersom virkesköparna ansåg att den gynnades av myndighetsutövningen.
Ett tredje område är skyddet av skogen. Enligt miljömålsberedningen klarar Sverige i stort sett EUs mål för skydd av skog både vad gäller strikt skydd och skog som undantas från aktivt skogsbruk. Varför och på vilka grunder skall ännu större arealer skyddas och kan myndigheterna kräva det när vi redan uppfyller EUs mål? Riksdagen bör besluta att ingen mer skog får avsättas mot skogsägarens vilja, som i Finland. Det medverkar till att staten gör rätt för sig.
Ett mål som prioriteras är att det skall bindas mer kol i skogen samt att tillväxten skall ökas. Hur skall ett program för detta se ut? Det statliga programmet bör genomföras genom Skogsstyrelsen utan inblandning av virkesköparna. Om utvecklingen går mot mer myndighetsutövning skall man inte skapa nya gråzoner som försätter skogsägarna i osäkerhet om vad som gäller utan tvärtom besluta om bestämda gränser för myndighetsutövningen och villkor för bidrag eller ekonomiska ersättningar.
Varför passar inte LRF/Skogsägarna som representanter för de enskilda skogsägarna? Jo, de styrs helt av virkesköparna, skogsägareföreningarna, som är medlemmar i Skogsindustrierna. Hur många ser Coop som företrädare för konsumenterna? LRFs styrelse har beslutat att LRF/Skogsägarna, det vill säga virkesköparna, skall företräda LRFs skogsägare. LRFs företrädare bör, enligt min mening, istället komma från en delegation av skogsägare i regionorganisationen, inte virkesköparna. Regionorganisationen organiserar de enskilda skogsägarna, säljarna, oavsett om de är med i skogsägareföreningarna eller leverantörer till skogsbolag eller de värdefulla lokala sågverken. Om LRF vill vara en organisation för alla enskilda skogsägare måste man också ha representanter från alla medlemsgrupper. Där måste nu LRF ändra inställning och bli en organisation för alla skogsägarmedlemmar.
Virkesköparnas hemliga förhandlingar med Skogsstyrelsen underminerar förtroendet för myndighetens objektivitet och beredningen av propositionen. Nu bör och kan landsbygdsministern och regeringen göra skillnad för landsbygden och lyfta fram oss 300 000 enskilda skogsägare och lyssna på våra synpunkter på förslagen i propositionen. Det är ju ändå vi berörs och i praktiken skall öka tillväxten och kolsänkan.
Sverker Liden
Jägmästare och skogsägare
