"Behåll forskningen på Julita!"
Forskningen vid Julita har länge varit – och är fortfarande – viktig för vår kunskap om det svenska jordbrukets utveckling. Det skriver Jens Weibull, Sveriges utsädesförening, i ett debattinlägg.
Det här är en debattartikel. Skribenten svarar själv för sina åsikter och slutsatser.
Julita gård är Nordiska museets herrgårdsanläggning nordväst om Katrineholm i Södermanland. Samlingarna vid Julita omfattar inte bara byggnader och lantbrukshistoriska föremål utan också odlade växter. Här finns en omfattande genbank för fruktträd, och landets kanske största samling av fröprover från 1800-talet. Även om fröproverna i dag inte längre är grobara har de stort värde som historiskt referensmaterial, för studier av genetisk diversitet och gener som styr olika egenskaper. Materialet kan därför ha en stor betydelse också för en framtida växtförädling.
Nordiska museet drivs som en stiftelse, där museets nämnd övervakar att verksamheten bedrivs i enlighet med stiftelseförordningen. Den ska också se till att stadgarna följs.
Enligt Nordisk museets egen webbplats ska museet ”[…] enligt stadgarna särskilt:
… vårda, förteckna, vetenskapligt bearbeta och genom nyförvärv berika sina samlingar
… initiera, driva och stödja forskning inom museets verksamhetsområde.”
Sveriges Utsädesförening har nu erfarit att Nordiska museet tänker lägga forskningen vid Julita gård ”på hyllan”. Det tar sig uttryck i följande: När den nuvarande intendenten med särskilt ansvar för de levande samlingarna pensioneras kommer tjänsten inte att återbesättas och en annan synnerligen kompetent intendent för forskning har sagts upp. Samtidigt har tidigare avdelningschefen Gustav Olsson lämnat sin tjänst.
Enligt uppgift ska Julita gård nu utveckla sin publika verksamhet. Det är självklart vällovligt, men vad finns det att berätta om samlingarna om det inte bedrivs forskning på dem? Tror verkligen Nordiska museets nämnd att vi nu vet allt? Vad är burkarna på apotekens hyllor värda om de saknar etiketter som beskriver innehållet?
Vart ska all den samlade kunskap och erfarenhet som nu finns samlad vid Nordiska museet ta vägen när innehavarna slutar? Och vem kommer i framtiden att stå för kunskap och kontinuerlig forskarkompetens inom det historiska gröna kulturarvet?
Nej, Nordiska museet, gör om och gör rätt. Efterlev stadgarna! Forskningen vid Julita har länge varit – och är fortfarande – viktig för vår kunskap om det svenska jordbrukets utveckling. Kunskap som kan visa sig central för visionen om hållbar landsbygdsutveckling. Om inte ni vill ta ert ansvar för forskningsfältet mellan agrikultur, hortikultur och kulturhistoria, vem ska då göra det?
Jens Weibull
Sveriges Utsädesförening