Både lägre och högre älgbetesskador i Norrbotten
Den unga tallskogen i Norrbotten har haft ett bra år. I delar av länet är älgskadorna begränsade, men fortfarande finns områden där betestrycket är mycket högt.
I dag redovisas Skogsstyrelsens älgbetesinventering, Äbin, inom tre älgförvaltningsområden i södra och östra Norrbotten. Skadorna från senaste vinterns älgbetning är lägre än åren innan. I kustkommunerna har älgarna under senaste vintern skadat mellan 1 och 4 procent av ungtallarna, en nivå som ligger nära skogsbrukets eget mål på högst 3 procent skadade stammar.
Boden- och Råneåområdena avviker med 6 procent färska betesskador. I Arjeplog och Arvidsjaurs kommuner är skadenivån fortfarande hög, 10 respektive 6 procent.
– Där finns vandringsälgar som ger en obalans mellan vinterfodertillgång och älgstam. Där finns också stora arealer där älgskadorna starkt bidrar till att ny skog inte etableras i tillräcklig omfattning, säger Bo Leijon, regionalt viltansvarig på Skogsstyrelsen.
Han säger att låga skadenivåer var väntade i år.
– Vintern har varit gynnsam för älgarna med kort snöperiod och måttligt snödjup. Då har älgarna tillgång till mer markfoder och behöver inte gå så hårt åt ungskogen, en trolig huvudförklaring till att betesskadorna har minskat.
Skogsstyrelsen är positiv till att sektorn i större utsträckning visar att man tar betesskadorna på allvar.
– Det är både glädjande och nödvändigt att skogsskadorna nu har minskat, vilket till viss del skulle kunna förklaras av en bättre anpassning av älgstammen till fodersituationen. Då får även viltfodret en chans att återhämta sig. Om det betyder att biologiskt värdefulla trädslag som rönn, asp och sälg i större omfattning kan växa upp i ungskogen återstår att se. Ett minskat betestryck ökar chanserna, säger Bo Leijon.
Han betonar också att årets resultat inte betyder att skogen är räddad.
– Gamla skador från tidigare år sitter kvar i trädstammarna och ger tillväxt- och värdeförluster. Utöver färska skador på träden måste därför även skador som ackumulerats över lång tid samt hur många oskadade stammar som finns kvar beaktas vid förvaltningsbeslut. Man är på rätt väg inom den nya älgförvaltningen, men det är viktigt är att hålla fast vid avskjutningsmålen, säger Bo Leijon.