En journalist frågade vad Astrid Lindgren skulle säga om vårt förslag att ta bort beteslagen. Jag är övertygad om att hon hade blivit glad över hur bra djuren har det i en modern ladugård i dag jämfört med hur det var när hon växte upp, skriver Palle Borgström.
Det här är en personlig krönika. Skribenten svarar själv för sina åsikter och slutsatser.
Det är inte lagstiftning som skapar en god djuromsorg, det är de engagerade djurägarna och djurskötarna som varje dag tar hand om sina djur. Vi bönder vet att välmående djur är grunden för en hållbar och lönsam jordbruksnäring. Just nu är beteslagen het i media, men är den verkligen avgörande för att svenska kor ska beta?
Jag tror att vi alla är överens om att vi behöver fler betande djur och betesmarker för att främja biologisk mångfald. Beteslagsstiftningen har inte hjälpt detta. Sedan den infördes på 1980-talet är det färre mjölkkor som betar våra marker, hälften av mjölkkorna har försvunnit och bara 1 av 10 mjölkgårdar finns kvar. Samtidigt har alla andra länder i EU ökat sin mjölkproduktion sedan 1995, medan Sveriges har minskat. Om vi istället haft tillväxt i branschen, skulle vi också haft fler sinkor och ungdjur som betade. Därmed även ett starkare svenskt jordbruk.
En del hävdar att beteslagen stoppar strukturutvecklingen och lyfter fram det som något positivt. För mig personligen och för många andra, har strukturutvecklingen varit positiv. Som barn växte jag upp på en gård med 35-40 kor, mina föräldrar jobbade väldigt mycket och hade inte möjlighet att vara särskilt närvarande i sina barns vardag. När jag själv blev förälder upplevde jag att mina möjligheter att balansera arbetet som bonde och familj var något större. Och nu har jag ynnesten att följa ännu en generation på gården. Tack vare att gården är större, finns bättre möjligheter än vad både jag och mina föräldrar hade. Det gör mig glad.
För om vi ska lyckas attrahera unga till våra näringar handlar det inte bara om lönsamhet, utan även om möjligheten att skapa en attraktiv arbetsplats som ger möjlighet till ett liv även utanför gården. Att ta bort regelverk, som exempelvis beteslagen, bidrar till detta.
Det finns en romantik kring små gårdar. Samtidigt innebär små gårdar att människor försätts i en orimlig arbetssituation, med begränsade möjligheter till lönsamhet och ekonomi nog att fortsätta investera för att utveckla företaget.
Det handlar inte om ytterligheter, vi kommer aldrig bara ha gårdar med 1000 kor och uppåt. Men våra bönder behöver ges chansen att utveckla sina företag, att bli större och få upp antalet kor – det innebär också ökade möjligheter att ha en rimlig arbetssituation, kollegor och lönsamhet.
En journalist frågade vad Astrid Lindgren skulle säga om vårt förslag att ta bort beteslagen. Jag är övertygad om att hon hade blivit glad över hur bra djuren har det i en modern ladugård i dag jämfört med hur det var när hon växte upp. Jag är också säker på att hon hade velat att våra bönder ska ha en chans till ett bra arbetsliv där även de kan följa med på barnens aktiviteter och vara närvarande föräldrar.
Palle Borgström,
förbundsordförande LRF
Läs mer: Börja romantisera hela lantbruket
