Artrikedom har blivit en risk
Den rättsosäkerhet som skogsägare känner är fullständigt oacceptabel och måste få ett slut. Det skriver Palle Borgström.
Det här är en personlig krönika. Skribenten svarar själv för sina åsikter och slutsatser.
Oavsett om man är jord- eller och skogsbrukare, finns det externa faktorer som innebär risk. Inom skogen finns det ex granbarkborrar, bränder och stormar som snabbt kan kullkasta tidigare generationers arbete. Dessa risker kommer dessvärre på köpet när man arbetar med naturen som närmsta kollega och är något man får försöka parera och ha med i kalkylen.
Sedan har vi risker skapade av människor som orsakar enorma konsekvenser. Jag pratar om artskyddet. Min styrelsekollega Paul Christensson lyfte det bra i en fråga till landsbygdsminister Peter Kullgren på LRFs riksförbundsstämma. ”Artskyddsfrågan är den allvarligaste jag stött på under mina 40 år i näringen. Hur löser ni ut den?”.
Paul syftar självklart på tillämpningen av artskyddsförordningen, den som innebär att skogen tappar sitt värde och gör att familjeskogsbrukare inte kan generationsskifta på grund av att fynd av exempelvis knärot eller en annan skyddsvärd art påträffats i skogen. Man får alltså brukningsförbud för att man som skogsägare varit för bra på att vårda artrikedom och genom skogsskötsel skapat en miljö rik på biologisk mångfald.
De naturvärden skogsägaren sett växa fram blir plötsligt en börda och ett hinder för framtida utveckling. Vad gör detta med incitamenten att bruka skogen på ett sätt som skapar naturvärden? Det försvinner givetvis. Som företagare vill man riskminimera, det är en del av det löpande arbetet. När naturvärden innebär en risk för att skogsägaren förlorar det man har byggt upp i generationer så försvinner incitamenten att skapa naturvärden, det blir tvärtom en tydlig uppmaning att inte skapa naturvärden.
De organisationer som befinner sig ute i skogen för att inventera skyddsvärda arter och på så sätt stoppa planerade avverkningar, tror sig göra något bra. Men den krassa verkligheten är att de utgör en risk som går att hantera. Och det är genom att skapa miljöer i skogen som inte blir lika artrika.
Det är en potentiellt oönskad utveckling och jag är övertygad om att det inte var syftet med artskyddet från början. Tillämpningen som sker dag måste rättas till. Den rättsosäkerhet som skogsägare känner är fullständigt oacceptabel och måste få ett slut. Som skogsägare vill jag arbeta med skogen för att den ska bli vacker och artrik, men en dag kommer den att avverkas och en annan skog och miljö kommer växa fram. Så måste det få vara!
Palle Borgström, LRFs förbundsordförande
Fotnot:
Regeringen meddelade i ett pressmeddelande den 7 juni att man avser att tillsätta en så kallad bokstavsutredning om artskyddet inom regeringskansliet. Utredningen ska enligt pressmeddelandet hantera i vilken omfattning nationellt fridlysta arter ska påverka pågående markanvändning som skogsbruk samt hur markägare ska ersättas vid brukandeinskränkningar. Utredningen kommer inte hantera skyddet för fåglar.