Äras den som äras bör

Som sådana blev vi också kallade till extrastämman i Nässjö för att besluta om statens delägarskap i Södra för att rädda föreningen ur en hotande konkurs.

Jag förberedde mig inför mötet hemma vid köksbordet för ett kritiskt inlägg på hur ledningen misskött föreningen.

På stämman blev vi belagda med munkavel då vi inte fick yttra oss om det som varit.

Så då satt jag där med mitt tal.

Som tur var begärde Gösta Edström ordet och medan han talade satt jag och omformulerade mitt inlägg så att det istället handlade om hur jag ville ha framtiden och fick på så sätt ändå fram min kritiska inställning, men att vi i nuvarande läge måste ta in staten som delägare.

Tre dagar senare hade Gösta Edström tagit reda på vem jag var och han ringde mig, vilket för mig var lika överrumplande som om kungen själv ringt. Vi hade ett timslångt samtal, vilket bestod i att han talade och jag lyssnade.

Efter ytterligare en tid blev jag invald i Södras förvaltningsråd, och inför varje sammanträde tog jag råd av Gösta om hur jag skulle ställa mig i olika frågor.

Han stod för kunskapen, jag var budbäraren.

Så fick jag en kallelse till förvaltningsrådsmöte angående bildandet av ett förvaltningsbolag med staten, Södra och LRF som delägare. Gösta var helt ovetande om detta, eftersom han inte fick sätta sin fot på ”Skogsudden”, och alla Södras anställda var förbjudna att tala med Gösta. Han skulle inte lägga sig i verksamheten! Min vana trogen ringde jag till Gösta och undrade hur jag skulle ställa mig till detta förslag.

”Vad har de nu hittat på?", sa Gösta. ”Kan du möta mig i Lammhult i morgon så får jag låna handlingarna och läsa på."

Så skedde och sedan gick allt otroligt snabbt eftersom Gösta Edström med en gång förstod att skulle Södra bestå av tre delägare så skulle Södras medlemmar aldrig kunna bli ensamma ägare till föreningen.

Han samlade in skriftliga fullmakter från 35 ombud för att få föra deras talan och därmed också enligt stadgarna kunna begära extrastämma. För att inte ombuden skulle bli påverkade av Södras ledning hemlighölls fullmakterna hos notarius publicus.

Därpå gav han ultimatum till styrelsen att om de inte med sina industrier som säkerhet tog banklån och löste ut staten skulle han med sina fullmakter kalla till extrastämma.

Att ta in LRF som delägare var för Gösta otänkbart.

Resultatet blev att en delegation från Södra senare åkte till Stockholm och löste ut statens andelar, men de blev ingalunda välkomna med öppna armar av ansvarig minister (Thage G Petersson). En underhuggare kom och överlämnade statens handlingar.

LRF:s roll var såvitt jag vet inte som Sören Larsson vill påskina att lösa ut staten. I stället ville de själva gå in och styra Södra som delägare.

Själv blev jag inte omvald i förvaltningsrådet. Om det berodde på mitt samröre med Gösta Edström eller på något annat vet jag inte. Men jag är glad över att jag åtminstone indirekt har kunnat medverka så att medlemmarna åter är ägare till sin förening.

undefined