Och efter att ha tagit del av landets storstilade framtidsplaner kom tanken: Det är inte på detta, det svarta guldet under ökensanden, vi ska bygga vår framtid.
För vårt land har resurser att ersätta oljan med förnybart bränsle. Det konstateras i den statliga utredningen Fossilfritt på väg, som presenterades före jul:
"Sverige som har väl utvecklade jord- och skogsbruksbaserade näringar har en utmärkt position att bidra till denna utveckling", skriver utredaren, professor Thomas B Johansson. Han konstaterar också att biobränslen ger nya möjligheter att utveckla jord- och skogsbruket och till att mark som annars skulle vara överflödig kan användas.
På kort sikt kan produktionen av biobränslen, baserade på råvaror från jord och skog, tiofaldigas, enligt utredningen. Gröna svenska drivmedel kan till och med bli exportaffär. Det låter ytterst hoppingivande. Men för detta krävs politisk beslutsamhet och spelregler som sträcker sig längre än en mandatperiod.
Just bristen på långsiktiga spelregler har hämmat initiativ och investeringar mot fossilfrihet. I Örnsköldsvik lade Domsjö Fabriker i fjol sin satsning på biodrivmedlet DME, producerat på skogsråvara, i malpåse. Politikerna kunde bara garantera skattebefrielse för ett år i taget, då blev investeringen för riskabel. Enligt utredningen kostar varje fullskaligt projekt mellan 2 och 5 miljarder. Då har man dessförinnan nödgats investera stora belopp i försöks- och pilotanläggningar. Men vem vågar satsa de stora pengarna, när reglerna är oklara framöver?
Ett av utredningsförslagen är att en prispremie införs för dem som levererar biobränslen. Den modellen lär ingett hopp hos aktörer som står redo att investera.
Vägen mot en fossilfri fordonsflotta kostar pengar. Men på köpet skapas nya jobb och klimatnytta. Tas de rätta besluten kan vi alla tanka grönt år 2030.