Vi vill kunna fortsätta vara stolta över allemansrätten och den frihet till naturen den ger, även i dagens urbaniserade samhälle. Kristdemokraterna anser därför att regeringen snarast bör tillsätta en utredning av allemansrättens förutsättningar idag och hur den kan balanseras mot de problem markägare runt om i landet brottas med.
Vi kan inte blunda för att allemansrätten lever under andra villkor än förr. Den ökade urbaniseringen innebär nya behov, krav och förväntningar på naturen. Vi måste våga prata om att allemansrätten bör uppdateras och anpassas till dagens villkor.
Många svenskar saknar idag en naturlig koppling till landsbygden och naturen. Nya generationer växer upp i betongdjungeln utan att besöka en mormor på landet där de kan få kontakt med naturen. Förståelsen för landsbygdens och markägarens villkor är liten och i många fall saknas respekten för naturen.
Det får aldrig vara några tvivel om att allemansrätten är en av många inskränkningar i äganderätten. Vi måste alla lära oss att allemansrätten innebär ett privilegium att fritt vistas på någon annans mark och att vi bör bete oss därefter. Det finns faktiskt en hemfridszon och en rätt till en helt privat sfär. Den allmänna kunskapen om allemansrätten och hemfridszonen måste bli bättre.
Kristdemokraterna anser att en utredning i ett första steg bör undersöka all den lagstiftning som idag berör allemansrätten, såsom terrängkörningslagen, jaktlagen, lagstiftning kring skadegörelse och nedskräpning. Kan vi åtgärda dessa problem och ändå behålla allemansrätten i sin nuvarande form? En del i utredningen bör vara att arbeta fram kraftfulla informationsinsatser om allemansrätten och undersöka möjligheten till undervisning om densamma i skolan. Vi behöver även reda ut den gränsdragningsproblematik som finns idag och hur vi kan balansera allemansrätten mot äganderätten.
Det är inte naturturismen och upplevelseföretagen som skapar problem för markägarna. Dessa verksamheter behövs för att vi ska ha en levande landsbygd och för att människor fortsatt ska vilja och kunna komma ut i naturen. Det är i första hand den distanserade och urbaniserade allmänheten som inte vet vad respekt för markägare och natur innebär som skapar problem. Kan vi genom skärpta påföljder för förseelser och ökade informationsinsatser komma åt de avarter som idag ställer till problem för markägare så kan trovärdigheten och stoltheten för allemansrätten bevaras.
undefined