"Det ligger inte för mig att ge upp"

I september 2024 gick Annie Appelholm ut i två Facebook-grupper och berättade om sin situation. Varken Arla eller Skånemejerier ville ta emot hennes mjölk och i ett sista försök försökte hon få tag på ett vilande leverantörsnummer till sin gård mellan Munka-Ljungby och Örkelljunga.

– Jag trodde att det var slutna grupper men en av dem var öppen så inlägget fick 1 500 delningar inom loppet av två dygn. Det är svårt att fatta när man går i sin egen lilla värld, men det värmde mycket när många snälla personer hörde av sig och stöttade, säger Annie Appelholm.

Någon öppning för att leverera mjölk ledde inläggen däremot inte till. Det innebar slutet på en sex år lång turbulens som började hösten 2018 när Annie Appelholm med kort varsel tog över sedan hennes pappa blivit sjuk.

– Jag har alltid brunnit för familjegården och hade svårt att se den läggas ned. En del skulle säga att det var ett dumt beslut men jag är en envis person och det ligger inte för mig att ge upp, säger hon.

Torksommaren 2018 och pappans sjukdom hade skapat en smått kaosartad situation. Här gjordes misstaget att säga upp det mångåriga medlemskapet i Skånemejerier i stället för att pausa det. När Annie Appelholm kontaktade mejeriet för att meddela att hon tagit över gården blev svaret att hon fick ställa sig sist i kön.

Ett hopp tändes när representanter för Arla kom ut och tittade på verksamheten. Men som Annie Appelholm uppfattade saken var mejeriet i slutändan inte intresserat av en gård med 36 uppbundna kor. Läget blev prekärt inför att Skånemejerier vid nyår 2019 skulle sluta hämta mjölken. Annie ringde och mejlade alla tänkbara kontakter för att hitta en köpare.

Lösningen fick bli att skaffa mejeriutrustning och sälja grädde till Engelholms Glass. Den varade i 1,5 år men innebar i slutändan för mycket logistik i förhållande till betalningen. Sedan följde mjölkleveranser till tre mindre sydsvenska ostmejerier med olika ägare, alla av utländsk härkomst.

– Det var en mängd olika problem med avtal som inte hölls och betalningar som inte kom. Ett av mejerierna är fortfarande skyldig mig ett sexsiffrigt belopp. Sedan var det en del av vad man kan kalla kulturkrockar som jag inte mådde så bra av alla gånger, säger Annie Appelholm.

Det är mot den bakgrunden man ska se Facebook-inläggen i höstas. I samma veva började Annie Appelholm arbetade som avbytare med F-skatt för att få ekonomin att gå ihop. Samtidigt hade hon gått över till att seminera korna med köttras för att ställa om gårdens produktion.

Nu är inriktningen att behålla vissa av kvigorna och sälja tjurarna vidare till uppfödning. Nu under våren hoppas Annie Appelholm att kunna koncentrera sig helt på egna verksamheten och i förlängningen starta gårdsbutik för att framför allt sälja kalvkött men också andra produkter.

– Jag har fortfarande 36 vuxna kor och sammantaget ett 70-tal djur. Jag mjölkar 12–14 av korna så det blir cirka 300 liter mjölk till kalvarna varje dag, berättar Annie Appelholm.

Mjölkstallet byggdes 2000–2001 och har så högt till tak att det går att köra in med minilastare för att utfodra korna. Kvigor och kalvar måste däremot utfordras manuellt. I ett äldre stall hålls får, getter och hästar.

– Det är mycket jobb, det är det. Samtidigt känns det bra att ha tagit det här beslutet om kalvuppfödning och gårdsbutik och inte längre stå och stampa i ingenmansland. Vem vet, det kanske inte ens är säkert att jag vill börja med mjölk igen även om jag skulle få chansen, säger Annie Appelholm.