Vallstena socken räknas som själva epicentret för almsjukan på Gotland. På samma gård där almsjukan först upptäcktes tillverkar möbelsnickaren William Liljeblad sina prisbelönta stolar av almvirke som annars skulle ha flisats och bränts upp.
På gården i Vallstena där almsjukan för första gången upptäcktes på Gotland har möbelsnickaren William Liljeblad sin verkstad där han tillverkar stolar av trä från sjuka almar. För stolen Almis fick han 2024 års pris Ung svensk form, som lyfter fram unga och innovativa formgivare med fokus på hållbarhet och kreativitet.
– Det är jättekul och det har gjort att jag har kunnat nå ut med stolen. Men det är också bara roligt att höra att det jag gör är bra när jag står här själv i en lada på den gotländska landsbygden och snickrar, säger han.
Bakom verkstaden, som ligger mitt emot kyrkan i Vallstena, tar William Liljeblad och kollegan Arvid Renard hand om de avverkade sjuka träden. Alla stockar måste barkas och barken sedan brännas för att inte sprida smittan vidare.
– Vi är extremt noga med det, vi vill inte ställa till något.
Idén om att använda virke från almsjuka almar är sprungen ur platsen på vilken verkstaden befinner sig. Vallstena ligger i almbältet på Gotland där det finns mycket alm och således även mycket almsjuka. Troligtvis var det anledningen till att det var där som sjukdomen upptäcktes för första gången.
– Jag ville arbeta med material från Sverige och helst från Gotland. Det skulle kännas konstigt att producera möbler med trä från utlandet när det finns fint virke här som annars bränns. Askan använder sedan keramikern Amalie Bjerno här på gården till glasyr till sina produkter, säger han.
De avbarkade stockarna sågas sedan i sågverket som huserar i en annan del av verkstaden. När stockarna är sågade får de ligga i torken tills fukthalten är nere på under 8 procent. För William Liljeblads del gör det inget om plankan har knaggar eftersom den längsta stolsdelen är 72 centimeter lång kan han tricksa bort kvistar.
– Det är ingen brist på virke. En del hör av sig direkt till oss och vill sälja och det är lite beroende på dimension om vi är intresserade, säger han.
Stolen Almis hämtar mycket av sitt formspråk från 1950-talets mjuka träformer. Alm som material har många fördelar, bland annat att det går att behandla träet för att få ett annat utseende. En nackdel är den fräna doft träet avger när det bearbetas, lite som blöt hund, något som försvunnit när stolen väl är klar, försäkrar William Liljeblad.
– Alm påminner om ek och ask och är ungefär lika hårt. Virket har vacker ådring, är starkt och är lätt att putsa, säger han.
När stolens stomme är färdig i verkstaden monterar han sitsen som han tillverkar av papperssnöre hemma i köket i Visby.
Det tar 60 till 70 timmar för William Liljeblad att tillverka en stol och hittills har han gjort 15 stolar. Tanken är att utöka repertoaren i framtiden.
– Vi drömmer om en större verkstad. Jag skulle vilja få tid till att hitta på fler möbler men det är nog inte realistiskt i den här verkstaden. Jag fokuserar på stolarna just nu men kanske blir det en mix av trä och läder i nästa projekt. Eller något annat. Jag älskar allt hantverk, säger han.
Ålder: 35 år.
Bor: I Visby men har verkstad i Vallstena socken.
Familj: Flickvän.
Aktuell: Med stolen Almis tillverkad i almträ från almsjuka träd.
Utbildning: Är utbildad möbelsnickare med gesällbrev från Capellagården 2018.
