LRF har under många år tagit strid mot kommersiellt utnyttjande av annans mark med stöd av allemansrätten. Kommersiell bärplockning är ett typexempel som brukar lyftas fram i sammanhangen.
- Bärplockning sker främst på hyggen, det vill säga i planteringar. Jag tror att vi skogsägare nu måste börja markera, kanske med skyltar, när planteringarna är i känsliga åldrar, säger Nils-Olov Lindfors, ordförande i LRF Norrbotten.
Allemansrätten gäller i skog och mark så länge man inte skadar något eller stör omgivningen. Det är grundbulten i den sedvanerätt som kan härledas långt tillbaka i tiden. Men allemansrätten omges också av lagar som sätter gränser för vad som är tillåtet i praktiken. Skogsplanteringar skyddas genom brottsbalkens kapitel 12, paragraf 4: "tager man olovlig väg över tomt eller plantering eller över annan äga, som kan skadas därav, dömes för tagande av olovlig väg till böter"
Enligt Nils Hallberg, miljörättsjurist på Naturvårdsverket, innebär detta att man aldrig får gå över en plantering utan lov oavsett om det finns risk för skada eller inte.
– Allemansrätten gäller inte i planteringar eller på tomter. På andra typer av mark gäller allemansrätten, men man får inte gå där om marken kan skadas, säger Nils Hallberg.
Någon gräns för vad som räknas som plantering anges dock inte i brottsbalken, enligt Nils Hallberg. Nils-Olov Lindfors, LRF Norrbotten, vill se tydliga skrivningar om vad som gäller.
– Planthöjder på runt en meter, räknat från barmark, borde kunna vara en rimlig övre gräns. För skoteråkning sätter terrängkörningslagen en gräns på 2 meter över snötäcket. Sådant här måste vara tydligt, säger Nils-Olov Lindfors.
Björn Galant, handläggare på LRF, är positiv till att Naturvårdsverket är tydligt med hur man tolkar brottsbalken när det gäller planteringar.
– Det här gäller ju exempelvis även spannmålsfält, alla har inte koll på det, säger Björn Galant.