”Alla behövs för att stoppa matsvinnet”

Varje år slänger vi svenskar ungefär 45 kilo ätbar mat och dryck, motsvarande knappt en tredjedel av allt vi bär hem från affären. Jag tror att de flesta av oss inser det förkastliga med att köpa för mycket och sedan slänga det som blir över, men ändå gör vi det.

Och det är förstås inte bara när det gäller mat som överkonsumtion förekommer, den senaste tidens Black Friday- och Cyber Monday-hysteri är ett tydligt exempel på hur vi uppmanas att köpa mer än vi behöver.

Matsvinnet har varit en het fråga i många år, men min upplevelse är att debatten först nu verkligen börjar omsättas i faktisk handling. Vi ser glädjande och påhittiga initiativ för hur matsvinnet ska minskas i alla delar av samhället – tävlingar mellan skolor (Matsalskampen), appar för både konsumenter och handel (Karma, Deligate) samt webbplatser där mat med kort hållbarhet reas ut (Matsmart).

Även regeringen har insett vikten och har nu gett Livsmedelsverket i uppdrag att, i samarbete med Naturvårdsverket och Jordbruksverket, arbeta för minskat matsvinn. I ett treårigt uppdrag ska myndigheterna ta fram en handlingsplan som visar hur Sverige långsiktigt ska minska matsvinnet, i hela livsmedelskedjan. Det är en viktig del av arbetet med den nationella livsmedelsstrategin, och förhoppningsvis blir det mer verkstad än snack.

Men vad kan då lantbruket göra när den största andelen av svinnet sker i handeln och hos konsumenterna? En stor anledning till att så mycket mat slängs i hemmen är att många i dag har mindre kunskap om, och därmed mindre respekt för hur maten produceras.

Trots att det finns en vurm för lantbruk och landsbygd så är det väldigt få som känner en lantbrukare eller ens har besökt en gård. Det leder till att allt färre inser matens värde och därmed effekterna av att slänga den där gurkan, köttbiten eller yoghurtslatten.

Det finns mycket att vinna på att låta konsumenter träffa producenter och lära sig mer om hur mycket arbete och kärlek som ligger bakom varorna de bär hem från butiken.

Matsvinn och överkonsumtion är en komplex fråga som vi inte löser i en handvändning. Det kräver stort engagemang och kreativitet från alla involverade – från jord till bord. Särskilt viktigt blir det att skapa en attitydförändring där maten värderas så högt som den förtjänar.

Jag tror att vi är på rätt väg, och denna köphysteri till trots känner jag ändå viss tillförsikt för framtiden.

Mikael Furu,

Konsult Macklean