Älgvårdsfonden bör finansiera inventering av skador
Företrädare för Svenska Jägareförbundet Fredrik Widemo och Daniel Ligné ifrågasätter varför jägarna skall betala för skadeinventeringarna.
Enligt propositionen som ligger till grund för dagens älgförvaltning ska älgvårdsfonderna ge utrymme för de inventeringar som är en förutsättning för en adaptiv förvaltning av älgen. För alla som någon gång hållit djur är det en basal kunskap om att fodret är grunden för hur många djur man kan hålla och att foderkvaliteten ligger till grund för djurets kondition. Givetvis råder samma förutsättningar för älgen.
Betesskadeinventeringen Äbin ska inte ensam ligga till grund för avskjutningsnivån av älg. Liksom övriga inventeringar ska resultatet användas för att avläsa trender över tid och på så sätt vara ett verktyg för en adaptiv älgförvaltning. Äbins resultat ger svar på hur det såg ut i de inventerade ungskogarna just då vad gäller andelen färska skador. Det resultatet är ett av många viktiga verktyg för älgförvaltningsgrupperna vid utvärdering om de valda förvaltningsåtgärderna leder till uppfyllande av målsättningen för områdets älgstam i förhållande till foderresursen.
De ökade skador vi idag ser i många områden beror sannolikt på att den alltför stora älgstammen under lång tid har ätit av foderkapitalet. Kapitalet minskar nu, eller är nästintill borta på vissa håll, skadorna ökar och den enda återstående åtgärden för att naturen ska kunna återhämta sig är att skjuta ned älgstammen ytterligare. På 1980-talet, när vi hade som mest älg, var en större andel av arealen tillgänglig som foderresurs, bland annat beroende på flera omfattande stormar under sent 1960-tal. Idag finns det betydligt mindre foder tillgängligt för hjortdjur i våra skogar. Dessutom konkurrerar de ökade stammarna av rådjur, dovhjort och kronhjort om samma foder. Ett fatalt misstag har begåtts under lång tid. Istället för objektiva fakta rörande foder och skador har jägarnas subjektiva intresse för en stor älgstam fått ligga till grund vid framtagande av mål för älgstammen. Det har gett ett negativt resultat för såväl älgen som den biologiska mångfalden, markägaren och jägaren.
Låt oss lära av misstaget innan skogsägarna i än större utsträckning inte har möjlighet att uppfylla Skogsvårdslagens krav, den biologiska mångfalden utarmas och älgstammen kraschar på grund av foderbrist. Foderresursen med betesskadeinventering som verktyg måste vara grunden i en adaptiv älgförvaltning, således ska dessa inventeringar finansieras via älgvårdsfonden.
undefined
undefined