Om barnens smultron i hagen, tallriken med blåbär och mjölk och hundens drev i skogen förvandlas från njutning till sjukdomsrisk försämrar det livskvaliteten hos en stor del av Sveriges befolkning.
Rävens dvärgbandmask är en parasit som värdväxlar mellan räv och smågnagare. Människor kan smittas genom att få i sig ägg som hamnat på bär eller grönsaker eller följt med på stövlar eller i hundens päls. Smittade människor utvecklar efter flera år cystor i lever och lunga, en livshotande sjukdom som kräver livslång medicinering.
Sverige har tidigare varit fritt från dvärgbandmask. Under vintern 2010/2011 upptäcktes två smittade rävar i Västra Götaland och en i Sörmland. Sannolikt har smittan förts in i Sverige av hundar som inte avmaskats.
Socialstyrelsen och Jordbruksverket avrådde då från åtgärder eftersom de trodde att smittan var allmänt spridd och eftersom den bara förväntades drabba människor med ”vissa beteenden” (som att vistas i skogen, jaga med lös hund eller plocka bär) och människor som har ” boende, arbete eller aktiviteter i lantlig miljö”.
Statens Veterinärmedicinska Anstalts övervakning under 2012 och 2013 visar hittills endast ett smittat prov och det är från samma område som tidigare. Detta tyder på att smittan ännu inte är spridd över landet. Därför är det inte försent att sätta in motåtgärder.
SVA har ansett att ”Utrotning genom betning bedöms kunna vara möjlig” (betning innebär spridning av beten med avmaskningsmedel i smittade områden). SVA har också lämnat förslag till strategi för utrotning. Även om man inte lyckas få bort smittan helt är vinsten med att kraftigt begränsa och fördröja en spridning ändå så stor att den motiverar åtgärder. SVA har också gjort en kostnads- intäktsanalys som visar att en utrotning kan vara samhällsekonomiskt lönsam. Då har man ändå inte räknat med värdet av den förlorade livskvaliteten hos dem som drabbas av svår sjukdom.
Med en kraftfull satsning bör det finnas goda utsikter att lyckas. Då krävs att beslut om att starta avmaskning av rävar i smittade områden genom betning tas snarast. Samtidigt krävs information om avmaskning av hundar som förs in i landet samt kontroll av illegal hundsmuggling.
Jag önskar att folk på landsbygden kan plocka bär, släppa sina jakthundar och använda grönsakerna från sin köksträdgård utan risk att smittas av dvärgbandmask. Därför uppmanar jag dem i regering och riksdag som bryr sig om landsbygd, jakt och friluftsliv att agera kraftfullt mot spridningen av dvärgbandmask.
undefined
undefined