Äganderätten - är den ett mål eller medel?
Äganderätten är, tillsammans med rätten till liv, fundamentala begrepp för vårt rättsmedvetande. Ändå har äganderätten och rätten till liv fått olika status med tiden.
Dessa två rättigheter är exempel på vad som brukar kallas för ”negativa rättigheter”. En negativ rättighet innebär rätten att slippa vissa saker - att slippa berövas liv och egendom. Det finns också positiva rättigheter, till exempel rätten till utbildning. Dessa rättigheter får nog mer ses som eftersträvansvärda mål, än som absoluta rättigheter.
Rätten till liv, det vill säga rätten att inte berövas livet, är för de allra flesta ett mål i sig. Det är en rättighet som inte behöver motiveras. Rätten till liv är inte viktig därför att det gynnar samhällsekonomin och välståndet. Ingen, eller få, säger att rätten till liv enbart gäller så länge den gynnar en positiv utveckling inom något område. Äganderätten däremot har gått från att vara en absolut rättighet, till något som enbart gäller under vissa omständigheter. Äganderätten blir ett medel för att nå ett mål, och inte ett mål i sig.
Vårt engagemang i LRF bygger på ett starkt engagemang för äganderätten. Även om forskningen visar att en stark äganderätt är den viktigaste faktorn för lands välstånd, så är det inte därför vi tycker att äganderätten är viktig att kämpa för. Vi ser äganderätten på samma sätt som vi ser på rätten till liv – som ett mål, inte som ett medel.
Inom LRF hanterar vi ständigt frågor som handlar om äganderätt. Frågor där det är svårt att vara konsekvent om vi inte har principerna klara för oss. En del frågor måste vi kanske byta ståndpunkt i om vi ska kunna fortsätta hävda att vi värnar om äganderätten.
Om vi inom LRF motiverar äganderätten som medel istället för mål så riskerar vi att begreppet urholkas. Vi hamnar i en situation där vi hela tiden måste bevisa att äganderätten leder till mer biologisk mångfald, bättre ekonomi, fler jobb eller något annat eftersträvansvärt.
Om vi ska vara trovärdiga som äganderättsorganisation så får vi aldrig hävda att äganderätten bara gäller när bönder äger någonting. Om vi tror på allas lika värde, så måste äganderättens principer gälla alla. Vad man får göra med en resurs, avgörs inte av vem det är som vill göra något, eller vad som ska göras. Det avgörs av om personen i fråga äger resursen eller inte.
undefined
undefined