En vuxen hade inte överlevt. Tore Öhlund, 10 år, fick en stroke och skulle aldrig mer kunna äta normalt eller springa igen. Men med en bondunges driv motbevisade han läkarna och åker nu både skidor och kör sin traktor.
Som ett jehu kommer Tore Öhlund cyklande, iklädd arbetskläder och neongula hörselkåpor. Strax efter ansluter lillasyster Ella Öhlund, 7 år, mamma Sofi Öhlund och pappa Lars Zetterlund. På andra sidan väggen mjölkas korna, som är bäst i Sverige på att producera ekologisk mjölk, och vi slår oss ner i ladugårdens fikarum. Ella och Tore visar förtjust upp katten Lurva och hennes kattungar. Hörselkåporna får en hedersplats på bordet, bredvid kalvdansen, sylten och grädden.
– När Tore låg på sjukhuset och ville ha Peltorkåpor sa jag att en förutsättning för det är att man kan prata. Läkarna tyckte nog att jag lät rå och hård då, säger Lars Zetterlund.
Moroten fungerade. Det tog inte lång tid innan Tore ringde:
– Hej pappa, hör du vem det är, får jag åka och köpa ett par kåpor nu?
En milstolpe bland många sedan Tore, den 16 februari 2024, fick en allvarlig stroke, vilket drabbar barn så sällan som vart tionde år.
– Proppen satt i hjärnstammen, som styr alla signaler till och från hjärnan, och riskerade därför att slå ut både andningen och hjärtat, säger Sofi Öhlund.
– Hans kropp stängde ner. På vuxna går det fortare, en vuxen hade inte överlevt den långa väntan, säger Lars Zetterlund.
Lars och barnen hade varit på slalomträning i Kungsberget en bit från gården i Storvik när Tore blev dålig.
– Jag fick stanna bilen, han behövde kräkas, säger Lars Zetterlund.
Det blev ambulans till Gävle sjukhus.
– De frågade om han ramlat och slagit sig men slalomtränarna sa nej, säger Sofi.
På eftermiddagen konstaterades det via magnetröntgen att Tore fått en blodpropp i hjärnan. Läget var allvarligt och akut. Han var medvetslös, låg i respirator och behövde transporteras till Uppsala universitetssjukhus i ilfart.
– Det hade regnat i ett dygn och vädret gjorde det omöjligt för en ambulanshelikopter att landa, berättar Lars. E4:an var vattenfylld men till slut lyckades en intensivvårdsambulans transportera Tore till Uppsala för operation.
Trekvart efter det att blodproppen plockats ut med titthålskirurgi via Tores ljumske var han på väg upp till barnintensiven, fortfarande medvetslös. Dagen efter väcktes Tore men han var förlamad i hela kroppen och kunde inte prata.
Det var viktigt att det första Tore fick se var ett känt och tryggt ansikte.
– Det är mamma, om du hör mig blinka med ögonlocken, sa jag. Då blinkade han, jättesakta, men han blinkade, säger Sofi.
Läkarnas diagnos var dyster: Tore skulle kanske kunna lära sig prata och gå hjälpligt men inte springa, cykla eller åka skidor. “Ställ in er på att han kommer att behöva låta operera in en knapp på magen och inte kommer att kunna äta ordentligt” sa läkarna, enligt Sofi.
Familjen var i chock, samtidigt fanns det 60 mjölkkor och ytterligare ett hundratal djur hemma på gården.
– Lars sa “vi kanske måste göra oss av med korna och sälja gården” men jag kände att det skulle inte gå att säga till Tore. Han som brinner så för lantbruket, säger Sofi.
Drivs av: Sofi Öhlund och Lars Zetterlund.
Produktion: Ekologisk mjölkproduktion.
Djur: Cirka 60 mjölkkor. Totalt finns det cirka 160 djur på gården.
Övrigt: Efter att ha placerat sig på topp fem i flera år blev Björsveds Lantbruk 2023 bäst i Sverige på att leverera ekologisk mjölk. Resultatet på 13 222 kilo ECM toppades förra året med 14 485 kilo ECM.
Efter några veckor i Uppsala flyttades Tore till Gävle sjukhus, där en intensiv rehabilitering tog vid: Tore träffade logoped två gånger om dagen samt arbetsterapeut eller fysioterapeut.
– Han ville inte ligga i sängen eller vara på rummet, inte ens om han var sopslut, säger Sofi.
Tore har alltid varit aktiv och engagerad i gårdens allehanda sysslor.
På lekterapin pekade Tore bestämt på en trehjuling.
– Då tejpade vi fast vänstra foten, som han inte kunde styra. Ett lyckodrag! Det lurade hjärnan att hitta nya vägar, säger Lars.
– Sedan cyklade Tore, vi höll honom på cykeln och sprang i gångarna under sjukhuset. Vi försökte låta Tore prova saker och uppmuntrade så mycket vi kunde, säger Sofi.
När Sofi, som sovit varje natt med Tore på sjukhuset i drygt en månad, kom hem till gården igen kom känslorna i kapp.
– Att lämna Tore var jättejobbigt och jag ville inte se allt vi kanske inte skulle kunna leva i sedan, säger Sofi.
Tillbaka på sjukhuset berättade Lars för Sofi att “Tore har en överraskning till dig”.
– Då kraxade Tore hest fram “mamma”. Den lyckan!
När Tore kom hem på sin första permission skulle de sälja korv och befann sig i slakteriet. Där hade åkgräsklipparen tillfälligt parkerats.
– Den är Tores och då ville han så klart köra, trots att han nätt och jämnt orkade styra, säger Sofi.
Ute på gårdsplanen fick Tore syn på gammal balplast.
– I arbetsivern slängde han sig av gräsklipparen för att plocka plast, i tanken kunde han ju gå …, säger Sofi och Lars fyller i:
– Han hann väl ta ett steg innan jag fick tag i ryggen på overallen. Sedan fick han prova igen!
Tack vare stabila skoterstövlar och pappas trygga armar tog Tore, på nytt, sina första stapplande steg, där och då. Inte nog med det – nu ville han smaka korv. De hade gjort sväljröntgen och visste att munmotoriken och sväljtekniken var på gång men inte fullt utvecklad.
– Läkarna var rädda för att han skulle få lunginflammation om mat eller vätska hamnade fel. Så han fick jättemjuk falukorv i pyttesmå kulor, inte större än ett knappnålshuvud, men som han njöt av smaken, säger Sofi.
I början av april var Tore även tillbaka i slalombacken på Kungsberget, efter det att läkarna motvilligt gått med på att låta honom åka sitski i öppningsåket mot Sara Hector i ALS Challenge – en utmaning i parallellslalom, som arrangerades för att samla in pengar till ALS-forskningen.
– Om det kunde ge Tore en kick så var det okej för oss, säger Sofi.
Lagom till valborg skrevs Tore ut från sjukhuset och ett halvår senare stod han på vanliga skidor igen. Han cyklar, springer och är tillbaka bakom ratten på sin traktor, en Ferguson från 1979.
– Jag kör grejer i skopan, harvar och plöjer, säger Tore stolt.
Gården, som i slutet av 2023 var bäst i Sverige på att leverera ekologisk mjölk, lyckades inte bara hålla i utan även förbättra resultatet under familjens tuffa 2024.
– Vi höll hårt i våra rutiner och upplevde att ett socialt skyddsnät snabbt vecklades ut när Tore blev sjuk. Men det hade aldrig gått utan svärfar Kenneth och vår anställda, Jennifer, säger Sofi, som jobbat i över 20 år som rådgivare och peppade Tore att sätta mål.
– Dem bockade han sakta men säkert av, vilket gav oss energi framåt. Tore har hela tiden visat att han vill och kan! Vi har skrattat och haft en massa kul på sjukhuset också. Folk höjde nog på ögonbrynen ibland för det hände något runt oss hela tiden, säger Sofi.
_1f7ff2bb12.jpg)
_65e9054fbb.jpg)